Birgitta Bäckström: Visor för barn och vuxna, läromedel, blogg

FREDSTANKAR och FN-dagen, ett tema

I väntan på gryningen, en novell för barn av Birgitta Bäckström

 

Tips för genomförande, så här gjorde jag:

  • Dämpad belysning, gärna några tända ljus, tystnad och koncentration i gruppen
  • Läs berättelsen med inlevelse, lugnt och tydligt.
  • Avsluta med vackert musikstycke, förslagsvis Air av Bach, gärna avslappning liggande på mattor
  • Läs dikten 
  • Samtala om berättelsen, musiken, känslorna...
  • Sjung fredssånger, måla, klipp fredsduvor etc vad som passar...
  • Samtala, kommentera, lyssna på barnens tankar Vem är JAG i berättelsen? 

 

I väntan på gryningen    av Birgitta Bäckström

 

En blixt lyste plötsligt upp mitt annars mörka sovrum. Förskräckt och förvirrad satte jag mig upp. En fruktansvärd knall hördes. Jag vräkte mig ur sängen, fullkomligt skräckslagen. Ett nytt ljussken, flera hårda knallar. Jag hörde ljudet av fönsterrutor som krossades, förskrämda människor skrek i förtvivlan rakt ut i den svarta natten. Nya blixtar, snabbt följda av dova knallar som fick hela huset att vibrera.

Nu gick jag försiktigt fram till fönstret och gläntade på rullgardinen. Med ens blev jag klarvaken. Den syn jag såg fick mitt hjärta att slå ännu snabbare och jag kände hur golvet gungade under mina fötter. Skräcken gjorde att blodet vek från mitt huvud och närapå fick mig att svimma. Jag såg ett kraftigt eldsken borta vid den gröna kullen, där jag igår plockat blommor med mamma och lillebror. Människor rusade av och an i mörkret på gårdsplanen. De skrek till varandra, släpade på olika saker och tycktes helt förvirrade. Alla hade blivit tagna på sängen, precis som jag.

Vad kunde klockan vara? Jag försökte tända lampan, men strömmen var bruten och jag stod i kolmörker, stel av skräcken och kölden som sakta började krypa upp efter mina bara ben.

Så med ens mindes jag vad jag sett i TV igår. Bilder från kriget, inte så långt härifrån. Barn som skräckslagna sprang omkring på trasiga gator bland bombade hus. Vuxna människor med tårarna rinnande nedför smutsiga kinder, medan de letade i ruinerna efter sina ägodelar. Eller var det kanske efter sina barn eller vänner de letade? Med skadade barn i famnen sprang de bort från brinnande hus, undan de framkörda stridsvagnarna, bort från flygplanens hotande muller. Allt detta hade de visat i Rapport medan jag satt med mamma, pappa och lillebror och åt pizza i soffan i vardagsrummet. Nu visste jag med ens! Kriget var här! Ljusskenet, dånet, elden, de skräckslagna människorna – allt stämde! Jag kände en stum förtvivlan välla upp i bröstet. 

–”Mamma! Var finns du? Ligger du under ruinerna redan? Pappa, lillebror…” Jag vet inte vad jag tänkte mera. Plötsligt hade jag slitit till mig min nalle och den nya tröjan som hängde på stolen vid min säng. Jag rusade i blind förtvivlan ut ur mitt rum, nerför trappan, skrikande och med tårarna rinnande. Hela tiden hördes dånet utifrån och ljusskenet från elden lyste upp den mörka hallen.

–” Mamma! Pappa! KRIGET är här! Hjälp! Hjääälp!!” Jag hann uppfatta att det var tomt i mammas och pappas sovrum innan jag rusade vidare in i vardagsrummet.

 

Det var då jag såg…

I soffan satt mamma och pappa med lillebror mellan sig och ett tänt stearinljus på bordet framför. Mamma reste sig snabbt och kom och tog mig i sin famn. Jag kände hur jag skakade och nu föll tårarna ännu mer, medan jag om igen skrek:

-”KRIGET är här!! KRIGET!!”

-”Lilla rara gumman, lugna dig,” hörde jag mammas röst. -”Du behöver inte vara rädd! Det är inte krig, inte här i vårt land i alla fall! Det är faktiskt bara ett ovanligt våldsamt åskväder som drar över byn. Jonssons lagård borta på åkern har fattat eld, men brandkåren är redan där och släcker och alla djur är räddade. Kom min lilla vän och sätt dig här hos oss tills åskvädret är över, så kan vi sova sedan.”

Fortfarande skakade jag av snyftningar och skräck och köld, men en otrolig lättnadskänsla spred sig i hela min kropp. Jag kramade nalle och kröp upp till pappa i soffan, kände den trygga värmen och såg in i det flammande ljuset.

-”Tack gode Gud att det inte är krig, tänkte jag. Åtminstone inte här hos oss! Men hur är det att vara barn i ett land där det verkligen är krig? Plötsligt förstod jag! Krig är fasansfullt och ska utrotas! Men hur ska det gå till och vad kan jag göra? JA, VAD KAN JAG GÖRA??”

 

Bön för flyktingbarn

av Britt G Hallqvist

 

För alla barn som inte har en säng att sova i,

som inte får så mycket mat och hjälp och vård som vi,

för alla barn som inte har sin egen lugna vrå

och ingenting att leka med, för barn som måste gå

långt från sitt hem från far och mor, jag ber: Gud skydda dem

sänd människor till deras hjälp och låt dem få ett hem!

 

 

  Freden börjar med barnen!  (Text o mu B Bäckström)