KRASCH!! En fotboll, glada killar, full fart på leken under rasten. Då händer det. Bollen flyger in i en fönsterruta. Leken stannar tvärt, glada skratt utbyts snabbt mot förskräckta blickar och skamsen tystnad. Det var ju inte meningen...Bara en lek och ivriga små killar som glömde riskerna som finns på en trång skolgård.

Mitt samtal med rektor en stund senare, pojken går i min klass:

-Självklart ska föräldrarna ersätta fönsterrutan! Så lär dom sig att tänka sig för, ungarna! Vad heter grabben? Jag skriver upp namnet här och tar kontakt. JASÅ, ÄR DET DEN POJKEN? JAHA, JA -  MEN HANS PAPPA KÄNNER JAG. HAN ÄR LÄKARE....VI STRUNTAR I DET. SKOLAN TAR KOSTNADEN...

Jag har aldrig glömt den här rektorn och episoden, fast det var länge sen. Var det så att elever bedömdes efter vad föräldrarna hade för yrke eller ställning i samhället? Ja, det var säkert mycket vanligt.  Skulle sonen till fabriksarbetaren eller expediten på ICA fått betala rutan? Troligen. På den tiden var jag feg och vågade inte säga vad jag tyckte. Men jag tyckte och jag förfasades över hans inställning. Han var dessutom en "kyrksam" person. 

Jag minns en annan situation av liknande slag med en annan rektor. En av mina elever som hade stora svårigheter behövde få träffa skolpsykologen och göra några test för vidare utredning och hjälp. Det var vanligt då att han/hon kom till skolan för att träffa barnet, snabbt och smidigt. Men inte i det här fallet, sa rektor. "Pappan är en höjdare på xxxx så det vore känsligt om det kom ut att skolpsykologen varit här."  Den här eleven fick särskild kallelse till psykologens arbetsplats med inlindade skäl och på för föräldern lämplig tid och diskret behandling. 

I skolan av idag talar man om att elever och föräldrar är "kunder" och det är en fjäder i hatten att skryta med sitt kundunderlag. Allt för att skolan ska få ett gott rykte och de pengar som följer med detta. Säkert förekommer det ofta mygel och särbehandling i våra skolor och det skapar självklart orättvisor och felaktiga bedömningsgrunder.

Själv hade jag lite svårt att förstå mig på de av mina kolleger som umgicks privat med sina elevers föräldrar och hade mysiga träffar familjevis på fritiden. Hade de förmågan att skilja på skol- och fritidsprat när ungarna var med och kunde tänkas lyssna? Kunde de vara opartiska och rättvisa i skolsituationen? Jag hoppas det! Och hur är det i dagens skola? Särbehandlas elever på grund av sin bakgrund eller har alla samma chanser?