Fredagen den trettonde oktober 1989. Vi sitter runt matbordet efter en vanlig arbetsdag. Lite irriterad över att bli störd mitt i maten reser jag mig och svarar i telefonen. 

En för mig okänd mansröst presenterar sig och mitt hjärta tar ett skutt.

-Vi har gått igenom dina noter med barnvisor och bestämt oss för att göra en bok. Om du väljer ut 15-20 av de visor du själv gillar mest, så ska vi gå vidare med materialet för utgivning.

Han har ringt efter kontorstid och tar sig god tid att prata. Jag minns att jag kom tillbaka ut i köket efter en lång stund, familjen hade ätit färdigt och min mat hade kallnat. Vad gjorde det? Jag hoppade och tjöt av lycka medan jag förklarade vad som hänt.

Några veckor tidigare hade jag skickat en bunt dåligt skrivna noter och en inspelad kassett till Gehrmans Musikförlag i Stockholm. En god vän och tillika körledare hade gett mig rådet, efter att ha lyssnat på ett antal av mina sånger. 

- Du borde skicka dina visor till ett förlag, sa hon. De är trevliga, barnen gillar dem och de är lätta att lära sig. 

Jag hade iinte tänkt tanken tidigare, men nu fick jag modet att följa hennes råd. 

Så började en lång, rolig tid med planering och arbete med boken. Vilka visor skulle jag välja?  Mitt förslag var att ha illustrationer gjorda av barn medan förlaget ville anlita etablerade illustratörer. Jag ville ha texten även skriven separat och inte bara under noterna, något som man inte brukade göra. Men barnen måste ha texten samlad för att lättare kunna läsa den, visste ju jag som lågstadielärare. Skriva förord, välja bilder, bestämma ordningsföljd...

Tänk att jag vågade ställa krav! Det var ju min första bok och ett mycket etablerat förlag! 

Men jag fick som jag ville. Både framsida och insidor fick bilder av mina egna små elever och texterna fick egna utrymmen. Jag fick bestämma titel på boken. Även i de följande fyra böckerna, som kom så småningom, gällde samma villkor och jag var mycket nöjd.

Förlaget anlitade notskrivare, som rättade till alla de fel jag själv skrivit och som korrigerade och snyggade till ackorden till de enkla små visorna. Jag fick korrekturläsa och godkänna och så småningom efter ett drygt år var min första sångbok klar. Under tiden hade fler visor växt fram och nya böcker blev till, tack vare ett positivt samarbete med Gehrmans Musikförlag och deras dåvarande chef Kettil Skarby, som till min lycka bröt det otursförföljda datumet fredagen den trettonde.