FÖRSTA ADVENT - funderingar
Bereden väg för Herran...
På semis i Skara var det självklart att vi ”skultor”, blivande småskollärarinnor, skulle kunna spela enkla koraler och psalmer för att leda morgonsamlingar i klassen, vilket var obligatoriskt på den tiden. Margareta och jag släpade hem en lånad tramporgel till vårt gemensamma studentboende. Där satt vi sedan och övade de vanligaste psalmerna. Jag, som var urusel på noter, fick lägga särskild stor möda på fingersättningen, som vår lärare fröken Claesson var mycket noga med. Vid ett tillfälle då jag spelade upp läxan stod hon bakom min rygg, borrade sina fingrar i mina axlar och väste ilsket: ”FRÖKENS FINGRAR SER UT SOM TUPPFÖTTER! (Man sa inte DU på den tiden!) Då visste varken hon eller jag att musiken skulle bli min stora hobby och glädjekälla hela livet! Sen dess sätter jag fingrarna som jag vill och ingen har kollat...
Minnen dyker upp av fina upplevelser med skolbarnen i samband med firande av första advent i skolan. Under ett antal år vandrade vi allihop i samlad tropp till det närbelägna kapellet, en enkel träbyggnad som tjänade som kyrka i området nära skolan. Så småningom byggdes den fina nuvarande kyrkan och dit fortsatte adventspromenaderna.
Helt självklart hade vi i god tid övat både psalmer och små visor om Jesu födelse och julens budskap. Barnen sjöng med glädje och att någon skulle kunna bli kränkt eller illa berörd av det kristna budskapet funderade vi nog inte ens på. Jag hade några små elever med invandrarbakgrund, men vadå? Nu var vi ju i Sverige och det var vårt lands traditioner det handlade om! Att prästen skulle vara med och prata med barnen, var också en självklarhet.
Så enkelt det var – och så naturligt för både oss lärare, barnen och deras föräldrar! Under mina 43 år som klasslärare behövde jag aldrig ta någon diskussion om trostillhörighet, kulturell bakgrund eller vad vi sjöng eller läste i klassen.
Nu följer jag långa diskussioner på Facebook där räddhågsna lärare väljer bort både traditioner och upplevelser kopplade till Lucia, advent och jul på grund av otydliga direktiv och luddiga bestämmelser. Får vi besöka kyrkan, sjunga psalmer, ha med en präst, berätta om julens budskap, läsa berättelser med koppling till julens budskap...Vad får vi göra?
Jag minns: Ljusstake på katedern, lugn och ro, jag läser högt ur Marias lilla åsna, vi sjunger Ett litet barn av Davids hus, på varje bänk en egentillverkad ljusstake av lera med ett fladdrande ljus – herregud så farligt!! Det skulle aldrig gå idag! Men då räckte det med en förmaning: Slarvar du med ljuset så får du inte ha det tänt!
TACK för att jag fick uppleva detta i så många år innan allt ändrades.
HA EN FIN ADVENTSTID ALLA!
