Jag fick låna en bok av en god vän. RENSA I RÖRAN heter boken. Elisabet heter vännen. Tack för lånet! Nu har jag läst den ganska noga och fått en hel del att tänka på, inte minst när jag ser mig omkring i mitt eget rum. Här finns mycket att gallra bort och kasta, men var ska jag börja? Vad ska jag ha kvar och varför?

Här har jag ju samlat stora delar av mitt liv sorterat i pärmar och lådor. Här finns mängder av sångböcker med visor jag älskat att sjunga med mina elever. Här finns gamla kassetter och CD:s med barnmusik. Här finns pärmar med tidningsklipp, manus och fortbildningskurser, förlagsavtal, brev och royalties. Kul att läsa! Här finns utvärderingar av musikfortbildningar jag lett. Tänk alla snälla kommentarer jag fick från hundratals kolleger på mina kurser och studiedagar. Den pärmen kan jag inte heller kasta!

Börjar jag titta i någon av alla pärmar, försjunker jag snabbt i minnen - och när flera timmar har gått åker det mesta upp i hyllan igen. 

Boken jag läste gav mig lite dåligt samvete men också en hel del tankar och framför allt inspiration till den här visan. Tänker att det är betydligt enklare för mig att skapa sånger än att skapa ordning bland allt jag sparat. Tänker också att alla dessa minnen kanske skapar ny kreativitet. Skulle jag bli lika glad åt tomma, välstädade hyllor utan själ? Tror inte det...

Jag tror jag väntar med att gallra tills det blir mörka och kulna höstdagar. DÅ ska jag verkligen göra ett försök! Och inte bara i mitt eget rum! Det finns fler röror att rensa i!

RENSA I RÖRAN  (Visa i hambotakt) Birgitta Bäckström 18 juli-22

Nu är det dags att rensa opp i röran, nu är det dags att städa opp,

bland alla prylarna som jag har sparat. Nu är det dags att jag sätter STOPP

Här är det överfullt på alla hyllor. I garderoben finns ingen plats.

Nu ska jag skärpa mig, nu ska här röjas! Jag andas in och nu tar jag sats!

Den fula vasen kan jag inte kasta, den är ett minne ifrån mor och far

och den där tavlan utav faster Asta, den kan bli dyrbar så jag tror jag spar.

Och alla album där med mina foton, dom får va´ kvar här för våra barn.

Den stora byrån kan jag inte tömma, för där förvarar jag mina garn.

Och alla koppar kan jag nog behöva om vi blir många när jag fyller år.

Dom gamla skorna vill jag gärna spara, dom är så vänliga mot mina tår!

Och mina kläder kan nog bli moderna. Jag hänger in dem igen och spar.

Nu har jag tänkt och jag har kommit fram till att ALLTIHOP SKA FÅ STANNA KVAR!