Var på begravning igår. En f.d.kollega och nära vän. Hon blev 96 år. Det var ljust och vackert, somrig klädsel och många barn. I min hand får jag ett fint kort med foto och texter på psalmerna som ska sjungas. Första psalmen är nr 303 Det finns en väg till himmelen, melodi upptecknad från Sköldinge och text av Bo Setterlind. En älskad psalm för mig förknippad med en mycket märklig händelse för många år sedan. Den har med min pappas död att göra. Det som hände är alldeles sant men går inte att bevisa.
Så här var det:
Nu var det juni 1983. Jag var i Jönköping hos mina föräldrar över helgen för att besöka pappa. Han var hemma från sjukhuset på ”permis” inför operation 7 juni. Han gick i sin trädgård och mådde ganska bra, men ovissheten kändes tung. Han hade länge mått dåligt och hade gått igenom ett antal undersökningar.
Jag åker hem igen på söndagen för att förbereda skolavslutningen i min skola några dagar senare. Måndagen hade vi utflykt, klassrummet skulle städas, program skulle övas, teckningar plockas ner från väggarna. Det var mycket som skulle ordnas de sista dagarna.
Under tisdagen opererades pappa. Jag var orolig hela dagen, tänkte på honom och höll tummarna att allt skulle gå bra. På kvällen ringer mamma och berättar gråtande att pappa fått en stroke efter operationen och aldrig vaknat upp. Vi var chockade och mycket sorgsna. Hur kunde det gå så illa?
Onsdag 8 juni 1983. Jag sitter på tåget från Skövde mot Jönköping. Det meddelas om signalfel och vi passagerare får i Falköping gå över till en väntande buss för vidare transport. Jag gråter tyst bakom mina solglasögon och sjunker ihop på ett säte. Pappa dog igår kväll och jag är på väg hem till mamma i Jönköping. Allt känns kaotiskt. Skolavslutning väntar, med mycket att ordna, men det får jag lämna över. Till vem? Jag är förtvivlad och trött efter en natt med dålig sömn. Min älskade pappa är död! Jag fattar det inte och tårarna rinner.
Framför mig i bussen finns en inramad affisch. Här brukar det vara reklam. Men idag finns i stället en vacker och ljus bild av en väg genom en sommaräng med en skön himmel i bakgrunden. Det är en text på tavlan. Jag läser ”Det finns en väg till himmelen...Psalm från Sköldinge Text av Bo Setterlind” Hela första versen finns textad på bilden.
Jag läser och blir plötsligt medveten om märkliga sammanträffanden;
Tåget som krånglar, byte till just denna buss där en psalm sitter på väggen, en psalm med anknytning till min pappas barndom och uppväxt i Sköldinge. Jag har aldrig vare sig förr eller senare sett en psalmtext i en offentlig buss – varför just nu?
Jag känner mig lugnare nu där jag sitter, det är som om jag fått en hälsning ifrån pappa. När jag kommer fram till Jönköping möts jag av mamma och min bror. Vi går till begravningsbyrån och mamma har redan planerat de psalmer som ska vara med vid begravningen. Hon är lugn och beslutsam, trots sin svåra plötsliga sorg. Det får bli som hon tänkt ut. Jag vill inte påverka eller ändra.
Men jag tycker mycket om den här psalmen med sin lite sorgsna melodi och minnet med bilden i bussen.
Min pappa Gunnar Essvik hade starka rötter i Södermanland, Sköldinge kommun. Mina farföräldrar ligger begravda på Sköldinge kyrkogård. Pappa föddes 1910 och växte upp på Lida gård nära Stenhammars slott. Han återvände gärna varje sommar för att träffa sina kvarvarande släktingar i trakten kring Flen-Katrineholm. Här trivdes han och här hade han många minnen.
Pappa avled 1983 bara 73 år gammal.
Sköldinge kyrka Lägg märke till psalmnumret på tavlan.