Så kom visorna till...

2020-08-06

 

DISSmå

 

1987 började jag skapa mina visor

Ofta var det händelser i klassrummet eller på rasterna som gav mig impulser. Nu tänker jag berätta om några visor och deras bakgrund. Vill du höra hur visorna låter går det bra att söka på Youtube, där de finns som bildspel. Noter hittar du i de böcker jag nämner. De finns hos Gehrmans eller Wessmans förlag.

 

Förlåt (ur Här kommer jag!)

Två rödgråtna flickor kommer in efter rasten. Vad som hänt vägrar de att berätta hur jag än lirkar och försöker medla. 

-Kan ni inte bli sams nu och säga förlåt till varann, försöker jag. 

Sura miner, inga svar, tiden går, de andra barnen väntar otåligt på att lektionen ska börja.

-Hör ni tjejer, säger jag till slut. Ska vi slå vad om en sak? Ni försöker säga förlåt tills i morgon och jag försöker skriva en sång om att säga förlåt, så får vi se vem som lyckas?

De nickar lite truligt, blänger på varandra och sätter sig på sina platser.

                      

Nästa morgon knackar det på dörren före första lektionen. Flickorna kommer in, leende och hand i hand för att visa mig att nu är de sams igen. De berättar glatt om vad som hände igår och hur det hela löste sig. Nu har de sagt förlåt och allt är bra igen!

Jag har hunnit göra min visa som heter Förlåt och den sjunger vi förstås och pratar en lång stund om hur man kan lösa konflikter. Alla är mycket aktiva och berättar om olika händelser som de upplevt. Visan upprepas varje gång det finns anledning...och ofta annars också.  

 

Förlåt

Jag vill att du ska torka dina tårar!

Jag vill att du ska le mot mej igen!

Det var ju inte meningen att retas.

Jag vill så gärna ha dej till min vän!

Ibland kan orden halka ut ur munnen

och låta stygga fast man inte vill.

Då känns det som om glädjen är försvunnen

och handen vill så gärna smälla till!

 

Jag vill att du ska torka dina tårar!

Jag vill att du ska le mot mej igen!

Det var ju inte meningen att retas.

jag vill så gärna ha dej till min vän!

Jag skäms när jag får se att du är ledsen.

Det var mitt fel att du brast ut i gråt!

Jag vill att du ska torka dina tårar!

Här är min hand -

nu ber jag om FÖRLÅT!

 

 

Skvallerbyttan (ur Hej på dej skolan!)

Efter en ovanligt jobbig skoldag med många konflikter bland barnen att utreda, går jag i skogen med min hund. Det mal i huvudet av alla tankar och vi går i rask fyrtakt. Skvallerbytta bingbång...skvallerbytta bingbång...den gamla ramsan blir en sång som jag skriver ner när jag kommer hem. En visa med fula grimaser, peka pinger m.m. som slutar i vänskap och hand i hand. Jo, den blev ganska populär i sin enkelhet.

I den här vevan planerades en ny gata alldeles ovanför vår skola. Den skulle komma att hamna c:a 50 m från skolgården och var redan utstakad med pinnar i marken. Jag startade en aktionsgrupp för att protestera och jag ringde direkt till gatukontorets chef. Förklarade att detta var skolans fritidsområde, att barnen skulle tvingas ha gata både framför och bakom skolan med de risker det skulle innebära. Ritningarna var klara, arbetet skulle snart börja,    "Vid mina barns skola är det också flera gator och det går bra. Ni i skolan lever i er egen lilla värld!!" blev det hånfulla svaret jag fick. Tack för den texten gatuchefen och tack för att protesterna trots allt hjälpte. Han flyttade senare...Det blev ingen gata och ängen finns kvar.

 

-Skvallerbytta bing bång, Du kan inte ta mej!

-Akta dej du bara, Du är jättedum!

-Sluta upp att retas, Snart går jag till fröken!

-Du skulle bara våga, Du är jättedum!

 

NEJ NEJ NEJ !!

Låt oss vara vänner, det är trist att bara bråka!

Låt oss sparka fotboll eller låt oss hoppa kråka!

För rasten är ju kul om alla får vara med.

Här är vår egen lilla värld där vi ska hålla fred.

NEJ NEJ NEJ  Låt oss.....

 

När jag var mycket liten (ur Här kommer jag!)

Man ringer mig från kyrkan och undrar om min lilla barnkör kan sjunga på ett barndop. Vi brukar inte sjunga i kyrkan...

-Jag har nog inte något som passar så bra, svarar jag lite tvekande.

-Men det är en lillasyster till två av barnen i din kör, som ska döpas?!

-Får jag fundera några dagar?

Så kommer visan ”När jag var mycket liten” till, ganska fort och enkelt. Vi sjunger den med rörelser till och ett par andra små visor om vänskap. Dopet är så fint i den vackra kyrkan på Billingehus med utsikt över hela Skövde med omnejd. Malin och Mattias är så stolta över sin gulliga lillasyster Matilda.

 

Det går några år. Jag får en ny grupp sexåringar i min sångsamling i skolan. Här finns Matilda med!! Vi är lika förvånade både hon och jag när vi upptäcker detta. Hon får veta att sången i boken med bilden på en liten baby, första gången sjöngs på hennes dop. Jättestolt och lycklig sitter hon sedan mitt i ringen varje gång vi sjunger hennes sång.

 

När jag var mycket liten

 

När jag var mycket liten,

så liten som så här,

stod alla där och tyckte:

-Så fin den ungen är!

Jag fick så mycket värme,

jag kände mig så trygg.

Och tänk, de tyckte om mig,

fast jag ibland var stygg.

 

Nu har jag blivit större.

Nu vet jag att jag vill

ge andra av min värme

så länge jag finns till.

Nu kan jag dela med mig

av det jag själv har fått.

Så fint att kunna känna

att det jag gör är gott!

Antal kommentarer: 2

2020-08-06 09:58:56

Kul att läsa, Birgitta.
Ute på promenad tänker man bra och många idéer föds. Jag har blivit bekant med begreppet skogsdusch i sommar. Hjärnan mår bra av både motion och att omge sig med de gröna bladen och vackra, gamla träd.

Det måste vara roligt för både dig och barnen att det finns en historia bakom sångerna och de kände sig säkert sedda och tagna på allvar. Jag är stolt över dig.

2020-08-06 14:42:03 - Birgitta

Tack Eva, min fina systerdotter för den kommentaren! Ja, det är roligt med minnen och jag kan se de här barnen framför mig så som de såg ut då. det är några år sen...
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)