Birgitta Bäckström: Visor för barn och vuxna, läromedel, blogg

Stökiga ungar jag mött

2019-07-04

Visst har jag under alla mina år som lärare haft stökiga och jobbiga elever många gånger. Minns framför allt killar som hade svårt att sitta stilla, svårt att lyssna och att lyda. En och annan flicka utmärkte sig också förstås, men då rörde det sig mest om skvaller, intriger och att inte kunna leka i grupp. Men för det mesta höll sig problemen inom en acceptabel gräns och det brukade lösa sig med samtal och förmaningar. Det handlade ju om barn på lågstadiet!

En kille jag minns på 8-9 år som var särskilt störande och jobbig och hade det svårt hemma fick frågan av mig om han ville bli assisterande vaktmästare några lektioner. När han hjälpt John att knacka bort is på skolgården, måla eller kratta i rabatterna eller något annat jobb, så var han nöjd och glad,  lugn och stolt. Han hade varit duktig, fick han höra! Vi hade inte hört talas om diagnoser – det här var så länge sen, men han hade nog hela alfabetet. En snäll vaktmästare var en otroligt bra och trygg hjälp nån gång ibland, liksom praktiskt arbete där han fungerade så bra och fick höja sitt självförtroende.

             

Under några år var jag tvungen att fylla ut min tjänst med musiktimmar på mellanstadiet. DÅ kan man tala om disciplinproblem! Jag minns särskilt en 4:a med många stökiga killar, fredag sista lektionen då klassföreståndaren lämnat över till mig. Hon ville själv snabbt komma iväg till sin stuga på landet för helgvila. Då kunde det passa att jag skulle ta klassen! Ingenting funkade, allt var urjobbigt. och min fredag slutade oftast med huvudvärk och ont i magen. Jag bad henne att tala med klassen och hjälpa mig, men fick ett oförstående svar: - För mig bråkar dom aldrig..."

En lektion fick jag nog, satte mig rätt upp och ner på en stol och frågade vem av dem som ville ta över lektionen. Där satt jag som en staty och bara väntade ut gruppen. När det blev tillräckligt pinsamt gav de upp och började fatta vad de höll på med. Men jag var ledsen, arg, besviken och det blev flera rena "prat-lektioner" efter detta tills vi rett ut situationen. Någon hjälp fick jag inte, vare sig från rektor eller klassläraren.

Jag gjorde mig nog skyldig till tjänstefel, för jag hade i hemlighet spelat in eleverna under en lektion och lät dem sedan få höra hur det lät. Gissa om de skämdes...Effektivt, men som sagt, troligen inte tillåtet. Nu är det sen länge prescriberat.

Jag kan inte minnas att jag gråtit över jobbiga elever på alla år - men däremot över chefer jag haft - och enstaka föräldrar... Men se det är en annan historia!

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)